Anna in Arizona

Det känns overkligt att säga det här men om 16 dagar är jag hemma igen. Alltså Hemma i mitt hus, i mitt land i mitt rum. Herregud!! Helt otroligt. Jag kommer ihåg när jag och Sofie satt i Augusti och pratade om hur det skulle kännas att bara ha sådär 2 veckor kvar i Usa. Just nu känns det inte som jag trodde att det skulle kännas. Jag är inte ens i samma stat som jag trodde att jag skulle vara, jag skulle egentligen redan ha haft min graduation om det här var Arizona, men nu har jag två veckor tills dess.

I alla fall, kommer bli kul att komma hem, men ärligt talat så kommer det bli lite läskigt!! Jag vill att allt ska vara precis som förut men det går ju inte... Och tänk alla människor som jag ALDRIG kommer få se igen. jag vågar inte tänka på det.

Idag är det Memorial Day, vilket innebär att jag inte hade skola. Jag var ute och sprang i morse. Nu har jag joggat varannan dag i 20 dagar. Känns bra! Jag har lite slutprojekt i skolan som jag måste ta tag i men jag tänker inte precis lägga ner hela min själ i det eftersom inget av det här räknas för mig nästa år...

Om någon vill veta så flyger jag hem den 15e juni och landar inte förrän på kvällen den 16e juni i Sverige. Jag kommer flyga från - Coos Bay - San Francisco - Frankfurt - Arlanda.

Ikväll fortsätter the Bachelorette på tv så det ska jag kolla på snart. Puss på er där hemma, vi ses ju alldeles snart!

Hello, idag har jag varit busy. Josefin och jag gick till mig efter skolan (eller vi skippade sista lektionen så det blev lite tidigare hehe). I alla fall, jag gick och köpte en stor kaka som jag var tvungen att ta med till vår tennis dessert banquet. Sen hade jag en hair appointment nere i stan och det slutade inte som jag hade hoppats. HON KLIPPTE AV MIG ALLT HÅR. Jag får visa en bild senare, men det är verkligen jättekort...jag ville bara toppa håret. Men jag satt inte ens framför en spegel så jag kunde ju inte stoppa det heller. och jag sa one inch vilket är otroligt lite. AAAH mitt hår som var så långt och fint. SKIT.

Jaja, Josefin och jag gick och åt sedan på en restaurang. Helt okej mat... Men vi var tvungen att äta lite innan vår awards kväll för tennisen. Jag fick pris för "The best tennis partner" haha. Josefin fick "most improved player" så det var ju riktigt kul för henne!! För er som inte visste det så fick jag "most inspirational player" från golflaget i AZ. Den fina tavlan skickades till mig. Jag tror jag har bilder på det i bloggen länge tillbaka.  Vi fick våra fina M för Marshfield High School också.

Efteråt fick jag skjuts hem och ingen är hemma i mitt hus ikväll. Sarah Kommer hem sent och resten av familjen är inte hemma förrän imorn kväll så det är lite lyx att få vara ifred faktiskt !! :) 

Dags att sova. Natti 

...tills jag kommer hem! Idag hade jag ett sista möte med EF och det var lite sorgligt, eller jag vet inte, det ska ju bli skönt att komma hem såklart. Och jag längtar efter så många människor. Men ändå lite blandade känslor.
Igår hade vi prom, riktigt kul var det haha. Men inte riktigt värt alla pengar man har lagt ned på det. Folk såg ut som att dom skulle gå på nobelfesten men sen dansade dom så otroligt dirty. Man kunde liksom se tjejernas underkläder för att dom drog upp sina långklänningar så långt...Killarna var lite fööör på. Utbytesstudenterna var i chock. Det var 1000 gånger mer extremt än homecoming. Jag gick med Sofie, Krista, Trenton, Mike, Abby och Alejandra. Vi åt supergod middag i Charleston på Portside Restaurant. MUMS

Nu ska jag sova :)) Gonatt (förresten, desperate housewives season finale var extremt dramatisk)

Jag ar sa ledsen. Idag fick jag ett tragiskt besked nar jag kom till skolan. Jag fick veta att min norska van Kim Eide gick bort igar. Han var en sadan harlig och glad person som kommer att bli saknad av alla. Bilderna kommer fran den sista kvallen med honom. Det var en otroligt bra och rolig kvall och det ar precis sa jag vill minnas Kim. Jag lider med vanner och familj. Jag hoppas att han nu ar pa ett battre stalle dar han far vila i frid.




Här har vi hela gänget från Camp precis innan det var dags att skiljas åt.
Kim är killen längst bak med keps.


Här är jag och Kim samma kväll! Han var en så otroligt härlig och glad människa.



Här är våra norska hjältar! Kim till vänster

Här kommer några bilder från min vistelse i Arizona...lite sent, men bättre sent än aldrig. Det var sorgligt att säga hejdå, man vet inte när man får ses igen. Hade i alla fall en underbar heöd där nere, kom tilllbaka till några ställen som jag aldrig trodde att jag skulle få se igen. Skönt att få se öknen och äta lite riktigt mexicansk mat.


Emily And Me



Emily, Marissa, Heidi and Me




Jag och Marissa hade kuddkrig och det känns som att jag vann



Jag och Marissa!!



Jag och Emily :D